Av Greta Sundberg
Den här boken handlar om Kristian 16 och Tobbe 18 år. Kristian bor med sin mamma. Hans pappa verkar inte ha varit speciellt närvarande under hans uppväxt. Mamman har en ny kille som heter Farid och de väntar barn tillsammans. Kristian funderar mycket över vad som ska hända när barnet kommer, ska Farid flytta in till dem då, eller ska de kanske flytta till Farid. Kristian vill inte ha en ny farsa, allra helst inte Farid. Kristian känner sig oönskad. Hans pappa har aldrig funnits där för honom och nu ska hans mamma ha ett nytt barn med en ny man. Det är då han träffar Tobbe.
Tobbe är 18 år och föräldralös. Han får bo i ett hus mot att han hjälper till att rusta det. Tobbe tänker mycket på all skit i samhället; våldtäkter, mord, misshandel och alla åldringar som får ett ovärdigt slut på livet. Han älskar Sverige och vill att det ska fortsätta att vara svenskt. Han är trött på snack om mångkulturellt samhälle och integration. Det händer att Tobbe går till en psykolog, men han tycker mest att psykologen snackar en massa skit. Som om han skulle ha ADHD!!!
Boken handlar också om Sanna, 16 år. Sanna och Kristian har något på gång. Det här är Tobbe helt emot. Han säger att Sanna är en Hora och kommer att gå till någon blatte så fort Kristian vänder ryggen till. Det är en tänkvärd bok om hur det ena kan leda till det andra. Det här är en oerhört bra bok!
tisdag 25 mars 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar